liten mindre minst.
så liten att man inte kan se.
en liiiten öppning i den stängda musslan, men ska man behöva ha kofot?
mina ögon läcker men de slutar imellanåt. imellanåt när jag börjar tänka.
sånt monster som bara sitter i en halvdammig lägenhet.
tre dagar som helt plötsligt känns som trettio.
älskade kramar. jag ska spara dem i min famn och aldrig släppa taget.
rör mig helt enkelt inte i ryggen. finns inte Ja eller Nej så finns inte Kanske heller. tyvärr!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar