men ensam klarar sej inte länge ovanför ytan...
jag e flickan från det blå..
flickan som ska leva under ytan.. hon som inte ska synas..
bara när han hämtar luft..
då ska hon synas.. då ska hon höras.
hon e vacker hon e klen... ensam o seg... men hon e från det blå...
vackra blå. men hon själv e inte vacker..
kan folk tycka om mej? vad känner folk om mej?
jag känner...inte känner, bara känner..
känner känsla inte känna person i fråga..
känslor gör ont.. känslor e sköna.. känslor som gör ont kan vara sköna...
liv, liv o död.. i allt evighet..?
de e fina, de e vackra.
jag e ung o jag e brunett... det e jag..
många andra precis som jag e unga o brunetter.. men än sen?..
jag e unik.. unik på fel sätt, unik på rätt sätt... det kan jag inte avgöra... men jag e unik..
jag vet om det.. o ingen kan komma o säja nåt annat..
jag e jobbig, jag e trög.. men jag lever livet så gott det går...
kramas o ler, försöker att se glädje.. försöker att inte vara under ytan..
klarar jag av detta? det kan bara ni, söta medborgare som står mej nära avgöra..
vad säjjer ni...?
jag hör ej.. skrik..
skrik högre..
kom nära...
skrik i mitt öra..
vad säjjer ni?
berätta! jag vill veta.
_________________________________
hur kan vuxna vara så blinda? mitt liv är till för er, er som är som jag var. skrik på mig!
vilken skillnad, 2004 och 2009... 2010, jag ser så fram emot dig! jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar